ÖKEN

Idag har vi kört sanddyner nåt gruvligt! Vi har dessutom fått såna naturupplevelser att man tappar andan när vi erövrat dyner. Fantastisk känsla, svårt att ta in att man är här egentligen och gör det vi gör.

Vi förstod snabbt att vi inte skulle ha nåt med toppstriden att göra, vi var tvungna att hålla koll på varandra efter några dyner åt gången då man kommer isär nåt otroligt fort. Dessutom hjälpt andra med sina hojar när dom gråtit i öknen.

Jag tyckte det gick kanonfint att köra i sanddynerna, Klas tyckte inte alls om det i början, men han bet ihop och vi klarade det tillsammans. Dock Har min hoj nu misstänt i 3dagar vilket är oerhört irriterande och ledde till många stopp då det helt enkelt saknades kraft när ena burken la av. Dessutom la Klas hoj av helt mitt ute i ensamma öknen. Vattnet var slut, soppan nästan slut o mobilen saknade täckning. Nödraket nämndes i samtalet, men vi skruvade istället isär hojen och det visade sig vara igensatt luftfilter, så easy fix. Speciell känsla att stå där ensamma i öknen...

Igår var det otroligt fina sträckor, många Dakar-sträckor. Första specialen gick riktigt fort. Jag höll faktiskt stumt i långa etapper och flög förbi massor av folk, skön känsla! Körningen här är som det bästa stunder man upplevt hemma upphöjt med två, helt otroligt roligt. Många av de hetsiga spaggarna som kör på liv o död har kraschat bort sig, t.o.m. på transporterna då dom inte kan släppa en tum från framförvarande och inte sett nåt i dammet. Wash-outs är ju väldigt förekommande och vägsäkerhet existerar inte. Puckon...

Men vi kämpar på, vi bryr oss inte direkt om totalen, vi vill i mål och vi ska göra det tillsammans. Ibland är det jag som behöver hjälp, ibland är det Klas. It's a team effort! Dock är det kul att sätta bra tider på specialarna om man kan göra det säkert!

Lite bilder dårå...